Här skrev jag ett inlägg om hösten

Men det blev så jävla fult så jag var tvungen att radera det fort som fan.
Jag älskar hösten i alla fall, det är dagens upptäckt. Hösten är underbar.

Bara jag

Idag skulle jag plugga. Det gjorde jag inte.
Jag skrev istället.


Jag skrev ingen novell. Ingen kort historia. Ingen dikt. Jag skrev en dialog. En dialog jag själv älskar - jag har ingen förmåga att se objektivt på den. Den dialogen är min ögonsten. Den är något jag läser och njuter av, trots att det är mina egna ord.
Den är inte ett dugg självbiografisk, men ändå är den så väldigt personlig. Jag vill låta folk läsa den, för på nått sätt så vill jag att de ska ha den chansen - jag vet inte varför - men samtidigt så kan jag bara inte. Det går inte.
Den är inte klar än. Tror jag. Jag har inte bestämt mig än. Jag vill inte ta fel beslut och förstöra den. Det betyder helt enkelt för mycket.