måndag 23 februari 2009

Måndag ringer ge mig styrka att stå

Jag mår bra.
Det är sant!
Och det är underbart.

Jag saknar honom inte. Inte egentligen. Inte längre. Jag kommer ihåg varför jag inte vill ha tillbaka honom och jag påminner mig hela tiden. För det är sant. Jag vill inte ha tillbaka honom. Det är egentligen lika bra att det tog slut. Det är det. Det är så skönt att inse det - det gör mig nästan lycklig.

Jag pratar med massor av roliga, nya människor. Det är lov. Jag lyssnar på bob hund och äter vaniljyoghurt. Det är fint!

Klart slut,
varulvstjut!

Inga kommentarer: