Jag sitter här och sneglar

Jag bestämde mig ju. För att bearbeta det genom att skriva om det. Bara för min egen skull. Ingen ska få läsa.
Men nu sitter jag här och sneglar på blocket. Jag skrev i det igår men vågar inte öppna det idag. Det är för mycket minnen som rörs upp. För mycket gamla känslor. Lycka som jag inte har rätt till idag. Sorg som jag egentligen inte heller har rätt till men känner hela tiden i alla fall.
Jag kan bara inte förmå mig att öppna det, andas och ta itu med det. Ta itu med allt.

Kom igen nu, Klara. Dags att ta itu med det. Dags att ta itu med ditt liv.