så snart jag kan så drar jag härifrån. bort från skogås/trångsund för att aldrig mer komma tillbaka.
aldrig har jag hatat den här förorten mer.

vill inte bo i ytliga villaområden, falskt mysiga radhus, höghus där kvinnor blir våldtagna i källaren, bland skogar där barn hittar knarkarsprutor och löparspår där flickor blir jagade av män som flåsar dem i nacken.
måste bort från femtonåringar som bränner hus och blir beskjutna av polisen. från nya knivskador varje helg då väktarna i centrum inte vågar gripa in. från en insatsstyrka från polisen en helt vanlig torsdagskväll. från där folk röker på och slår ner andra och försöker köra över poliser för det finns inget annat att göra.

klarar inte av att höra om kvinnan i kafét som blivit knivhuggen av sin man eller om sextonåringen som blev nerstucken på tågstationen eller om en kompis kompis som slog ner en annan kompis kompis eller om en vän till som blir misshandlad bara för att han befann sig på fel plats vid fel tidpunkt.

är så trött på det eviga hänget i centrum, på samma hockeykillar som joggar förbi samma hockeyhall samma tid varje vecka, på att ständigt vara rädd och orolig, på att inte kunna gå hem själv på natten för att man befinner sig på fel sida järnvägen vilket ökar risken för våldtäkt med 200%, på alla rykten och allt skitsnack.
trött på dekadenta fester där man aldrig spelar håkan hellström och bara dricker billigt vin och äcklig vodka. på smygrasismen och fördomarna. på rädslan och ångesten. på flykten, alltid flykten.

snart drar jag. och det ska bli så jävla skönt.