det värsta var inte egentligen.
att tappa bort Pojken längs vägen
(sånt händer folk kommer och går)
det värsta var:
att förlora första kärleken
vet att det kommer fler kärlekar
ja jag vet det egentligen.
mamma var 14 när hon blev tillsammans med pappa. första gången.
på och av 14 år och en jorden runt-resa senare.
gifte de sig. tre barn villa i vålmående förort.
den första kärleken släppte aldrig.
överlevde allt.
till och med den där jorden runt-resan
australiensare är väl snygga är de inte?
nu trettio år senare och still going strong.
har kanske missat min chans nu. till det där.
kanske. kanske inte.
men kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
det värsta är inte att förlora kärleken. det värsta är att förlora det som kunde ha varit. det är det som gör mest ont.
älskar din blogg, den är en tröst på något konstigt, men bra, sätt.
sant det där. väldigt sant.
tack va. det betyder mycket.
jag läser din blogg ofta.
varje gång du skriver ett nytt inlägg pingar min dator.
det här var det finaste.
anonym - jag tror jag älskar dig.
Skicka en kommentar