jag har inget att säga.
känner inget här. livet står liksom still.
inget ont och ingen rastlöshet.


förutom kanske att när de menar fettfläckar här så uttalar de det som fittfläckar och jag drar lika mycket på munnen varje gång.
och att herta müller är bra fast hon är nobelpristagare och hon har fyllt mitt huvud med hjärtdjur plåtfår trämeloner nagelsaxar frisörer sjungande mormödrar hårstrån i kors på väskan
och jag kommer tänka på den där boken längelänge