klockan är 0201 och jag ska gå och lägga mig för nothing good ever happens after 2AM

och det är alldeles för lätt att vrida om huvudet på mig att placera stjärnor i mitt huvud.
en blick ett leende en snabb beröring och jag tror att livet svindlar.
men egentligen är det fantasin som har mig i sitt koppel.

och det jag mest av allt vill ha är det som man bara får när man inte önskar sig det -
den där kärleken såklart.
så jag ska sluta önska. ska sluta drömma. för att få det.
men det går sådär.
det blir liksom lika paradoxalt som min stämbandsrörlighet tydligen är.