Jag läser min kära vän Rebeccas blogg, hon skriver ett inlägg om hur hon har blivit dryg (http://asfaltsbl0mma.blogg.se/2008/may/dryghetsattack.html).
Och nog känner jag igen mig. Jag har ofta kommit på mig själv med att sitta på en buss eller ett tåg och störa mig på att den där snubben vägrar flytta in och låta någon få platsen brevid honom så att folk istället måste stå, på att bruden inte säger till honom och bara står och stirrar menande på honom. Jag stör mig på ungdomsgängen bakom mig och på tanterna som bara sitter och andas. Ja, jag sitter och hatar alla omkring mig.
Men efter att ha suttit ett tag och hatat killen med frillan som han lagt ner alldeles för mycket tid på, grabbgänget som kaxigt visar upp sig och berättar fyllehistorier för hela vagnen, tjejen som sitter och äter så att det luktar macka med sallad överallt, gubben som harklar sig varannan sekund och tanten som stirrar högdraget på alla runt henne så inser jag att den jag hatar mest är mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar