OM ATT INTE KOMMA NÅGONSTANS

Mitt skrivande är lite till och från. Ibland skriver jag jättemycket, ibland har jag idétorka.

Förut hade jag en period då jag skrev jättemycket dikter, nu har jag börjat skriva små inledningar till noveller. Men det blir liksom inte mer.

Jag har lite mer än en sida om en pojke som är mobbad och springer och slår igång billarm på kvällarna bara för att bevisa att han finns.

Jag har lite mindre än en sida om en flicka som smakar på årets första smultron - på ett sätt vill jag att det ska handla om att hon har tappat minnet och försöker komma tillbaka, men på ett annat sätt vill jag att det ska handla om något annat, men jag vet inte vad.

Jag har några lösa idéer och utdrag om en bokidé som handlar om ett gäng höga killar som bestämmer sig för att råna en bensinmack, men själva boken utspelar sig i ett låst rum där en kille efter ruset upptäcker att han tydligen har tagit en gisslan, och så håller de på och försöker förstå varandra och skit.



Jag märker nu att jag har tagit ett steg bort från de gulliga sakerna jag skrev om förut. Det är inte längre kärlek och smärta jag vill skriva om, jag vill skriva om saker som är smärtfulla på andra sätt. Lite mer bokiga, lite mer lämpade för att hålla på längre typ.

Fast jag vet inte. Jag vill skriva om mitt NaNoWriMo-försök också, för den idéen kan nog hålla på länge också.
Jag får se, jag ska bara skriva skriva skriva så att jag inte tappar gnistan. Jag har faktiskt inga andra ideér på vad jag vill göra med mitt liv.