Ord

Vägskäl
Två vägar åt olika håll
Som leder till samma helvete

"Nå
Hur blir det?"
Din röst i mitt öra
Var mjuk och hotfull
Du lutade dig tillbaka
Blåste en rökring
Och släckte cigaretten mot armen

Jag följde spåret
Av små runda ärr
Köpte extra tid
Visste inte vad jag skulle säga

"Kanske"
Sa jag
Och vågade inte titta på dig
"Kanske
Kan vi vänta med att välja
Litegrann?"

Du nickade allvarligt
Men log sedan
Och kramade min hand

Jag skriver, därför är jag

Diskmaskinen viskar ömma kärleksord i mitt öra
Och jag blöder bläck på golvet
Det är hål i mitt tak
Jagt tror min själ smet ifrån mig
Det skulle jag också
Om jag kunde
Vem vill vara någonstans i närheten
Av mitt tomma skal?

En jäkla mardröm
Fångad i en söt liten flickas kropp

När jag tröttnar på diskmaskinens eviga mässande
Kryper jag in till toaletten
Den tomma duschen sjunger vaggvisor
Kaklet under mig är hårt och ogenomträngligt och
Håller takten
Jag sjunger duett med badrummet
Min spruckna röst ekar trösterikt från väggarna

Vad skulle jag inte ge
För en chans att fly
Från mig
Från mina eviga uppvaktare diskmaskinen och duschen
Från detta tomma hus som aldrig varit ett hem

Tystnaden skriker mig envist i ansiktet
Och jag låter den skälla ut mig

Ännu en text

En fingertopp mot rutan
Du har vackra fingeravtryck
Ett andetag i nacken
Din luft är det renaste i min värld
En blick som smälter mig
Ta allt, bara ta det, jag bryr mig inte
En lätt smekning
Hud mot hud kropp mot kropp oh gud oh gud

Du viskar
Och säger allt allt allt
Vi ler
Och ingen märker hur världen växer

En till text

Det finns ett ord för vår förlust
För det du fick
Istället för det du gav upp
För det jag gav upp
För att få vinna lite

För att hoppas
Falla
Flyga
Dö och
Återuppstå


K-Ä-R-L-E-K

En text

Ett brustet hjärta
Som vägrar sluta bulta
Det blöder och blöder
Och blöder

Mina lakan lyser lystet röda
De glänser i morgonljuset
Du var yr
Och jag var yr
Vi flydde barfota genom natten

Det är mitt hjärta som blöder
Förblöder
Förstör mina lakan

Om jag någonsin träffar dig igen
Ska du gråta blod som jag
Och betala mina nya sängkläder

OM ATT INTE KOMMA NÅGONSTANS

Mitt skrivande är lite till och från. Ibland skriver jag jättemycket, ibland har jag idétorka.

Förut hade jag en period då jag skrev jättemycket dikter, nu har jag börjat skriva små inledningar till noveller. Men det blir liksom inte mer.

Jag har lite mer än en sida om en pojke som är mobbad och springer och slår igång billarm på kvällarna bara för att bevisa att han finns.

Jag har lite mindre än en sida om en flicka som smakar på årets första smultron - på ett sätt vill jag att det ska handla om att hon har tappat minnet och försöker komma tillbaka, men på ett annat sätt vill jag att det ska handla om något annat, men jag vet inte vad.

Jag har några lösa idéer och utdrag om en bokidé som handlar om ett gäng höga killar som bestämmer sig för att råna en bensinmack, men själva boken utspelar sig i ett låst rum där en kille efter ruset upptäcker att han tydligen har tagit en gisslan, och så håller de på och försöker förstå varandra och skit.



Jag märker nu att jag har tagit ett steg bort från de gulliga sakerna jag skrev om förut. Det är inte längre kärlek och smärta jag vill skriva om, jag vill skriva om saker som är smärtfulla på andra sätt. Lite mer bokiga, lite mer lämpade för att hålla på längre typ.

Fast jag vet inte. Jag vill skriva om mitt NaNoWriMo-försök också, för den idéen kan nog hålla på länge också.
Jag får se, jag ska bara skriva skriva skriva så att jag inte tappar gnistan. Jag har faktiskt inga andra ideér på vad jag vill göra med mitt liv.