lördag 13 december 2008

Jag skriver, därför är jag

Diskmaskinen viskar ömma kärleksord i mitt öra
Och jag blöder bläck på golvet
Det är hål i mitt tak
Jagt tror min själ smet ifrån mig
Det skulle jag också
Om jag kunde
Vem vill vara någonstans i närheten
Av mitt tomma skal?

En jäkla mardröm
Fångad i en söt liten flickas kropp

När jag tröttnar på diskmaskinens eviga mässande
Kryper jag in till toaletten
Den tomma duschen sjunger vaggvisor
Kaklet under mig är hårt och ogenomträngligt och
Håller takten
Jag sjunger duett med badrummet
Min spruckna röst ekar trösterikt från väggarna

Vad skulle jag inte ge
För en chans att fly
Från mig
Från mina eviga uppvaktare diskmaskinen och duschen
Från detta tomma hus som aldrig varit ett hem

Tystnaden skriker mig envist i ansiktet
Och jag låter den skälla ut mig

1 kommentar:

åskar sa...

Fattar du hur mycket jag älskar den här?

<3