Det finns ett träd jag älskar

Ja, det finns ett träd jag älskar. Det ligger inte långt ifrån mig. Det är sannerligen ett gigantiskt träd. Det höjer sig över alla villorna runt om och täcker hela tomten framför det hus det står vid. Det är säkert tjugo meter högt - fast det där med att uppskatta längd har aldrig varit min grej, det kan lika gärna vara femton meter eller trettio meter. Huvudsaken är att; det är stort. Det är brett också, jag tror nog att det är bredare än vad det är högt. Stammen är väldigt tjock - jag når knappast runt den, jag tror inte att två personer skulle göra det heller.
Det har många, tjocka grenar som vänligt sträcker ut sig över den asfalterade vägen och över husen runt omkring. Hela trädet ger ett väldigt vänligt intryck. Det bara står där och sträcker ut sina grenarmar beskyddande över allting, omfamnar hela världen. Om gud finns så är det nästan som att jag kan se hans spegelbild i det trädet, det är så stillsamt och fridfullt på något sätt. Det skänker mig lugn.
Löven är fortfarande gröna, sträcker sig mot himlen. Jag står still ett tag och bara beundrar trädet, jag kan inte låta bli, det gör jag alltid. Det är ett vackert träd. Det är det verkligen.