Idag kom jag hem igen

Jag har tillbringat den här helgen på ett läger i Strängnäs, på Stjärnholm. Det är nu ungefär 6 timmar sedan vårt tåg stannade på Stockholms central och vi alla spreds åt olika håll, inte helt olikt löv i vinden.
Jag kan säga redan nu att det där lägret betydde mycket för mig. Jag saknade det redan innan vi sa hejdå, det brände i hjärtat och värkte. Nu sitter det lugnt och bestämd i bröstet och maler, maler, maler. Jag vill ha mer läger, mer tid med den här gruppen.

Jag saknar Ella för hennes varma vänlighet. Jag saknar Klara och Cili för deras självsäkra, coola sätt som jag avundas så. Jag saknar Tove för hennes öppna mysighet. Jag saknar Karin för hennes lekfullhet, Amanda för hennes stillsamma sätt att föra sig och Olivia för att hon står för sig själv och inte viker undan. Jag saknar Sara för hennes underbara, överflödande omtanke och söthet, Anna för hennes ständiga leende, Björn för sin härliga nördighet och förmåga att totalt strunta i vad andra kan tänkas tycka. Jag saknar Viktor mest för att han är Viktor, Filip för hans öppenhet och mentalt höga ålder och Daniel för hans coolhet och för att han är så lätt att connecta med.
Självklart saknar jag Bäc, Elli och Elsa med, men de får jag i alla fall träffa imorgon.