Tre saker jag förstått om mig själv

Idag är en insiktsrik dag.

Först: Jag har insett att jag inte är långsint, nej, men om man en gång har förlorat mitt förtroende så får man inte tillbaka det. Det är jävligt svårt att komma så långt. Då snackar vi major svek. Då snackar vi om någon som säger att den alltid, alltid, alltid ska finnas där men sedan visar sig prata skit. Så illa måste det vara.
Då är det kört. Då går det inte. Då litar jag inte på den idioten igen.

Sedan: Jag behöver inte en kille. Jag har känt mig så ensam, känt mig så misslyckad, känt mig så desperat, bara för att inse: vad fan ska jag med en kille till?
Missförstå mig rätt. Jag skulle älska att bli kär igen. Jag skulle älska att känna alla de där känslorna igen. Men det är liksom okej om det inte blir så. Jag tänker inte ge mig ut på hunt.

Och sist: Jag är så ombytlig, jag vet inte var jag har mig själv, jag är så oberäknerlig och förändras så mycket från dag till dag. Ena dagen struntar jag i skolan och låter det gå som det går - nästa har jag panik över allt jag ännu inte gjort. Ena dagen är jag sorgsen och vemodig över allt jag förlorat - nästa är jag pigg och glad och ser fram emot det som kommer.
Så alla mina insikter kan vara lika betydelsefulla som råttpiss, för de kanske inte gäller imorgon.