Gymnasievalet närmar sig med stormsteg.
Skolavslutningen också - avslutet på grundskolan, säkerligen också avslutet på en del mer eller mindre värdefulla relationer.
Våren är överallt och den fyller mig med en stilla lycka per automatik. Det är så mycket enklare att le när solen skiner.
Jag börjar känna mig gladare och mer sammansatt än på länge.
Jag är fylld till brädden av olika känslor i konflikt till varandra. Rädsla för framtiden, längtan efter sommarkvällar, saknad i förtid för saker jag vet att jag kommer mista, lättnaden över att få slippa saker jag vill glömma. Ångest och glädje. Någon sorts belåtenhet med mig själv och samma gamla självhat.
Jag har en storm i min bröstkorg, ett vilt kaos i min hjärna som jag inte tycks kunna trassla ut.
Sedan måste jag bara tillägga - ni fyra. Vad som än händer så är ni så satans viktiga för mig så jag tror jag dör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar