Den överskuggar gymnasievalet, outrular framtiden, får mig att nästan strunta i skolan. Min största rädsla just nu är: Tänk om man bara får en chans.
En chans. Och det är allt. En chans till sann lycka. Till riktig kärlek.
Mitt hjärta klapprar på utan kontroll bara jag skriver det.
Så rädd är jag.
En chans. Och tänk om man då fumlar bort den. Tänk om den stryker förbi utan att man ens märker det. Tänk om man tittar åt ett annat håll. Tänk om man har den, om man lyckas ta chansen, bara för att sabba det och låta den där lyckan rinna ur händerna på en.
Antagligen är det inte så.
Men tänk om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
sådär tänker jag också. om den där enda chansen fanns rakt framför en i typ glasskön utan att man ens tänkte på det? tänk om man aldrig hittar det?
Skicka en kommentar