Så nära får ingen gå

Och där stod jag.
Det doftade blöt asfalt, mopedavgaser och stora planer. Som om sommaren hälsade på en stund. Jag såg upp mot det röda huset. Huset där de där ögonen och det där leendet bor. Fönstrerna var bara varmgula fyrkanter. Det såg hemtrevligt ut.
Jag stod där och tittade ett tag.


Och visste att det var lönlöst.
Att det inte fanns en chans.
Att så nära får ingen gå, som Jocke viskade i mitt öra.
I alla fall inte jag.