Skånska rötter

All denna skånsk musik, den får mig att längta hem.
Eller, ja, inte hem kanske... men till Skåne. Till de sena släktmiddagarna, de långa kvällarna, de eviga högljudda diskussionerna vid matbordet, den ständiga golfen på TV:n, det ständiga folkmyllret överallt. Hem till farmor och farfar liksom.
Jag känner mig hemma här, i vår fina villa i förorten. Men inte som där.
Där farmor bakar frukostbullar varje morgon och gör en plåt extra blek för att hon vet att jag tycker bäst om dem. Där farfar alltid går runt och lyssnar på ljudböcker. Där farmors skrikiga systrar kommer förbi på snabba besök. Där man kan gå till kiosken och köpa glass och få imponerande blickar av bondpojkarna och de klassiska bitchiga ögonkasten från bondtöserna. Där småkusinerna skriker på nätterna och påminner en om hur länge sedan det var man fick stå ut med det själv. Där horisonten är så långt borta, där sanden är så vackert vit och len, där alla hälsar på mig med ett "du är Magnus tös va?".

Dit vill jag nu. Hem till Skåne.