Skor, skor, skor...

Jag har en nyfunnen besatthet.
Nej, det är fel sagt egentligen. Den har funnits i många år, grott långsamt och bidat sin tid, men nu de senaste dagarna har den verkligen blivit extrem, denna besatthet.

Jag älskar skor.
Jag älskar höga skor, låga skor, sneakers, högklackat, stövlar, converse, kängor, alltihopa! Jag kan inte få nog. När jag går ute bland folk tittar jag inte längre på deras ansikten eller kläder eller något, jag stirrar på deras fötter. Och ofta ser jag ett par vackra skor vandra förbi och då gnistrar det till av lycka i hjärtat.
Skor gör mig lycklig. Hur sorgligt är inte det?

Mest av allt älskar jag klackskor. Helst riktigt höga. Sedan spelar det mindre roll om klacken i sig är smal, tjock eller kanske rent av kilklack. Alla stilar, material och färger funkar.
Jag vill bara springa in i alla skoaffärer i hela stan, dra ner alla högklackade skor som finns i storlek 36 och vara lycklig ett litet tag. Så det så.