"I want to draw something that means something to someone. You know, I want to draw blind faith or a fading summer or just a moment of clarity. It's like when you go and you see a really great band live for the first time, you know, and nobody's saying it but everybody's thinking it: 'We have something to belive in again'. I want to draw that feeling. But I can't. And if I can't be great at it then I don't want to ruin it. It's too important to me."
Vi sitter i samma båt, Peyton Sawyer. Du och jag.
Jag vill skriva något som betyder något för någon. Du vet, jag vill skriva blind tro eller en bleknande sommar eller bara ett ögonblick av klarhet. Det är som när du går och ser ett riktigt bra band live för första gången, och ingen säger det men alla tänker det: "Vi har något att tro på igen". Jag vill skriva den känslan. Men jag kan inte. Och om jag inte kan vara fantastisk på det så vill jag inte förstöra det. Det är för viktigt för mig.
Därför stannar jag här. I den här bloggen. I mina mängder block. I odöpta word-dokument. Jag vill inte förstöra det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Your art matters.
Du är bra, klara, BRA. Dina texter fångar och sårar och får en att sitta och gapa i flera sekunder innan man fattar vad man håller på med. Du gör allting så klart och skitsvårt på samma gång. Your art matters.
Skicka en kommentar