Therese Johansson Rojo

Jag förstår inte hur det kan bli så snett.
Jag är så tom på ord. Finns inga som liksom räcker till.

Jag kände inte dig, men såg dig mest hela tiden.
Dock så såg jag på dina f.d klasskamrater. Jag såg deras tårar. Jag såg deras hopplöshet. Jag såg deras saknad. Jag såg deras sorg.
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att plocka tillbaks dig till den här världen. Vad som helst, bara för att få dem att sluta se ut sådär.

Jag vill inte tro på det. Jag vill inte tro på att sånthär kan hända. Det är bara inte så. Det händer inte.
Jag vill inte tro på att det var planerat i förväg. Jag vill inte tro att det bara hade med svartsjuka att göra. Jag vill inte tro att det var hon som gjorde det.
Hon som var så snäll. Som var så omtänksam. Så trevlig. Som jag alltid tyckt bra om. Nej, det händer inte.

Therese, vila i frid.