Tick tack tick tack

Sitter och tittar på en klocka.
Sekundvisaren rör sig i en äcklig fart, en hastighet som gör mig illamående. Den påminner mig om min vanliga feberdröm. Ett rep som slingrar sig som en orm genom ett disneyslott i en väldigt obehaglig fart. Och nu rör sig sekundvisaren precis lika fort som min reporm vilket gör att det känns som att jag har feber.
Jag känner ångesten börja krypa i mig och jag begraver naglarna i handflatorna men jag kan inte släppa klockan med blicken.
Jag räknar sekunderna. Jag ser hur de rinner bort i en reporms hastighet. En, två, tre, fyra, fem, fler och fler, och snart har det gått en minut.

Min ångest stegrar när den nya minuten börjar. Jag kan inte vända bort blicken. Sekunderna går och för varje minut som passerar så ökar min ångest i styrka. Där går min tid. Och jag sitter som förlamad och stirrar på en klockjävel.