Uppdatering

Idag hade det varit ett år fem månader.
Istället är det ingenting.

Han är borta nu, ett par dagar, så jag kan slappna av.
Jätteskönt.


Jag ska prata med honom på skolavslutningen. Jag måste det.
Jag måste få ett avslut.
För det är det det ska bli - ett avslut. Inte ett jag-saknar-dig-kom-tillbaka. Inte ett det-är-hårt-men-jag-överlever. Inte ett din-jävel-du-förstörde-mig. Bara ett hejdå. Enkelt. Snabbt.
Tack för den här tiden men nu går jag vidare, nu fortsätter jag mot starkare solsken, renare kärlek, gladare dagar.
Roligare stunder. Färre tårar. Inte mer ont.

Jag kanske är värd bättre. Jag kanske är det.
Pratade med M och T igår.
De fick mig båda att inse saker och ting.

Han har gjort fel. Inte jag. Han har betett sig elakt och omoget. Inte jag.
Han ljög för mig. Han var säkerligen otrogen mot mig - känslomässigt.
Och varför i helvete ska jag vilja ha tillbaka det?

Det är aldrig lätt att gå vidare. Men det är dags nu. Nu är det på riktigt.