Onsdagkväll

Det är onsdagkväll och sommarlov.
Varmt ljust blå himmel fria fåglar inga moln.
Alla Andra Barn skrattar. Leker ler dansar sjunger njuter av livet.
Hon sitter i gamla soffan. Gammelrosa sammet trasig slitet trä luktar unket bor väl kanske spindlar i den.
Sommarlov och fria fåglar och Alla Andra Barn och sedan Hon och Hennes penna.

Att det ska göra så ont att leva att folk kan smula sönder en så att hjärtesorg kan slå en så hårt.
Det kunde Hon aldrig veta.
Försent att göra om göra rätt försent att ta tillbaka försent att ångra sig.
Men det var väl värt det eller var det det det var det väl?

En vind sveper förbi Henne genom Henne överallt allt allt. Den är kall. Får Hennes hud att knottra sig hårstrån att resa sig får Henne att skälva.
Vinden kall och hård och slipar ner Henne som om Hon vore en klippa men det är Hon inte Hon är ingen klippa Hon är ju bara Hon och lite trasig också.

Och alltid alltid denna undran alltid alltid denna fråga som aldrig aldrig aldrig kommer få ett svar för tiden fortsätter ju bara att gå och det som varit kommer aldrig tillbaks men frågan består:
Hur hade det varit om saker och ting var annorlunda?