jag vet inte när hur varför jag blev kär i pojken egentligen. jag minns inte ett ögonblick då jag kan se tillbaka och säga att där, det var där det hände.
men jag minns min födelsedag tvåtusensju.
jag sprang till spanskan i högstadiehuset och han satt där utanför sitt klassrum och han la huvudet på sned och tittade på mig väldigt underligt.
det kan bero på att det stod fjortis i min panna och att vi var högljudda och försenade och skrattande rusade genom huset.
hursomhelst så kände jag hur det sög till i magtrakten och jag fladdrade lite och höll på att snubbla i trappan och vågade bara titta snabbt på honom.
det var två dagar innan vi började prata.
sjunde december tvåtusensju hade vi vår första msnkonversation och vi pratade till halv två på natten. ofantligt sent tyckte jag då.
och hur skulle jag kunna veta vad jag startat.
hur det skulle bli.
hur skulle jag kunna veta att han var den jag skulle spendera följande år med.
att han var den jag skulle älska över allt annat och aldrig kunna slita blicken ifrån.
att han var den jag aldrig skulle kunna sluta tänka på.
att vi skulle misslyckas med att titta på så många filmer.
att vi skulle spendera så många timmar bara liggandes i sängen med min näsa på hans hals och hans ansikte i mitt hår och prata bort tiden.
att han skulle känna mig bättre än någon annan.
jag ångrar ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du är så otroligt otrolig att jag inte vet var jag ska ta vägen. du kommer titta tillbaka på det här och tänka att det var det bästa året i ditt liv. det gör du kanske redan. men nån gång kommer du träffa någon som betyder mer och uppskattar dig mer än vad han någonsin gjorde, och du kommer bli lycklig med denne någon. det är jag säker på.
annars så kommer vi sitta båda två på det där ålderdomshemmet och tänka att vi skulle vågat. vi skulle ha gjort nåt medan vi hade chansen. eller, jag kommer tänka så.
jag tror helt ärligt att jag kommer göra det.
men du, du kommer komma till det där ålderdomshemmet med hela din stora familj och alla kommer tänka stackars oliwia, stackars henne som aldrig vågade.
förlåt, nu blev din blogg överfull av mina inte så överdrivet uppmuntrande tankar. men du är bra. bäst. så att du vet det
du är så himla bra klara.
Skicka en kommentar