har inte riktigt koll på någonting.
för mycket känslor på en gång. de verkar inte veta vem som ska ha överhanden. så jag känner mig bara ihålig. trasslig. som om jag hade en garnnystan i bröstkorgen.
med för många lösa ändar. och för många ologiska knutor.
ge mig bara några dagar.
så är jag upptrasslad igen.

nu är jag fylld av att r nyss har kommit ut och det är så vackert och av sorg för att det har visat sig att även den renaste kärlek är falsk och vemod för att tryggheten försvinner från mitt andra hem och det är lite end of an era över det och lättnad för att jag faktiskt har klarat av skolan och den vanliga längtan efter någon efter något som löser allt och allting rör ihop sig och blandas in i varann tills inget går att urskilja.