jag har en vän som jag går till ibland.
han bor mindre än en kentlåt ifrån mig. jag har känt honom i nästan hela mitt liv. eller i alla fall så länge jag kan minnas.

jag kan inte säga att jag litar på honom. jag kan inte säga att han känner mig bättre än de flesta. jag kan inte säga att vår vänskap är på en särskilt djup nivå.
men han är en trygghet som få andra.
med honom är allt som det alltid har varit. det är därför jag älskar honom.
för att han vet hur jag är och jag vet hur han är och vi vet var vi har varandra. precis som alltid.