nattluften virvlar in i mitt fönster och jag är yr för i mitt huvud är det bara
tröjan över hans skulderblad hans färgglada strumpor hans skratt hans allvarliga ögon i ett samtal hans bröstkorg i höjd med mina ögon hans armar runt mig bara en liten kort meningslös stund

och jag vill riva allt vill trasa sönder det vill sparka något i bitar
var det inte det här jag önskade mig?
var det inte det här jag ville ha?

anade första gången jag såg honom att det skulle bli såhär. anade att jag inte skulle kunna hindra det från att hända.
och nu står jag där igen. chanslös.
och vill slita lungor&hjärta ur kroppen på mig.