jag träffade Pojken idag och tänkte:
det här måste jag skriva om.

märk väl då min förvåning när jag insåg att. det inte fanns något att skriva om.
det var verkligen när man talar om trollen och så plötsligt stod han där.
håret långt. jättelångt. lockigt till och med. och jätteblont.
en kram och han luktade som han gör och han var så smal smal smal och vi pratade.
klart benen darrade och klart hjärtat skakade men så kommer det väl alltid att vara. det är vad kärleken gör med en. och kär i honom, det kommer jag nog alltid att vara. någonstans.

men ändå tänkte jag:
gjorde det inte ondare?
var han inte vackrare?
var det inte mer än så?