Mitt humör

Jag har världens humörsvängningar. Det är obehagligt och jobbigt och frustrerande.

Jag är arg på alla och hatar hela världen, jag finner allt irriterande och mänskligheten riktigt dålig och hemsk.
Jag är självständig, jag klarar mig själv, jag behöver i alla fall definitivt ingen kille, jag överväger att leva i celibat eller i alla fall bli lebb.
Jag är glad, jag lever i nuet, jag skrattar på riktigt, jag umgås och tycker det är kul.
Jag är ledsen, jag saknar pojken som kompis för han var den bäste på att lyssna, jag vill gömma mig under en mörk filt, jag vill gråta ögonen ur mig.
Jag har ångest, allt är fel fel fel, jag suger, varför blir allt så värdelöst hela tiden, vad fan är det för fel på mig?
Jag är förvirrad, allt är fram och tillbaka och ingen kan bestämma sig för någonting. Jag finner mig i det och gungar med eller jag blir rädd och frustrerad och vill slå något hårt.

Och där är jag idag.
Jag vet att jag är jobbig. Jag vet att jag spyr galla på allt hela tiden. Jag vet att jag kastar all min skit över alla andra.
Jag blir så glad om ni alla kan stå ut, bara ett litet tag till, bara tills jag vet vem jag är igen. Bara lite till.