Göteborg

Göteborg är min stad.
Jag känner det, jag måste tillbaka dit. Jag hör hemma där. Det känns faktiskt som det.
Jag mår bra i Göteborg. Jag kan slappna av där.

Tror att hela Göteborgs-mentaliteten passar mig mycket bättre än Stockholms. Jag passar nog in bättre bland inavlade goa fiskebönder vid namn Glenn än i osäkra, alltid för hårt försökandes, alltid lika ängsliga, pretantiösa, elitistiska Stockholm.
Egentligen älskar jag Stockholm.
Bara inte lika mycket som jag älskar Göteborg.

Jag kan så tydligt se mig själv där om några år.
Gåendes längs Avenyn. Sittandes i Vasaparken. Åkandes spårvagn.
Jag längtar.