Att man kan längta efter något med varje jävla cell i kroppen på det här viset. Det visste jag inte. Eller så kanske jag bara glömt bort hur det ska kännas.
För det måste väl ändå vara såhär?
Så bitterljuvt.
Det sliter och drar i mig men det har en söt eftersmak.
Och jag vill jag vill jag vill som aldrig förr.
Det är nog bra för mig att vilja vilja vilja ett tag.
Men jag önskar så att det kunde bli mer än det.
Någon gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar