21/6

Det är dags att glömma honom nu. Jag vet det. Alla vet det. Luften är rensad. Allt som kan sägas är sagt.
Det är dags att gå vidare. Fortsätta mot nytt större bättre. Om det nu finns något sådant.
Nej. Klart det finns.


Jag älskar dig inte längre. Det är jag nästan säker på. Jag saknar dig inte. Inte lika mycket i vilket fall. Inte lika ofta.
Det gör inte lika ont längre. Speciellt inte idag.
Från november 2007 fram tills nu, juni 2009, har jag tänkt på dig näst intill oavbrutet. Det har varit med ett leende, det har varit med tårar, det har fått mig att skaka av glädje och ångest i omgångar. Men det har varit konstant.
Men inte idag. Inte alls. Inte förrän jag insåg att jag inte tänkt på dig på hela dagen.
Vilken liten vinst för mig.

Det handlar bara om att fylla tomrummet, att byta ut, att ersätta.


Du kan numera se dig själv som utbytt.