27/6

Jag läser smsen om och om igen suger i mig alla ord kan inte få nog. Försöker intala mig att det bara är små bokstäver på en skärm betyder inget betyder inget betyder inget men de där små bokstäverna på den lilla lysande skärmen som är den enda ljuskällan i ett rum fullt med mörker och förvirrad lycka, de känns känns känns så att jag ibland måste bita i kudden för att inte skrika.

Och han, han som gillade på fejsbook att min idealman tydligen var the artist som han som han som han, han är ägaren till de små bokstäverna på skärmen.

Och han är min rockstar ingen ingen annans säger han bara min och han undrar kan jag inte dela med mig av mitt duntäcke och vad bra att jag har en bred säng då får vi båda plats det gillar vi ja det gör vi det gör vi verkligen och nej han hatar inte alls kent de är världens finaste men det gör han visst jag vet han vet alla vet men han ljuger ändå och han kommer hit och kryper ner bredvid mig då men klockan är fyra på morgonen så det är klart att det inte kommer hända men du sov som en liten prinsessa nu så tar vi det en annan dag när som helst.



Det är fånigt löjligt inte på riktigt det fattar jag väl men jag vill att det ska vara något mer något bakom något annat kanske den där nya varma famnen och de nya läpparna som kysser på ett nytt sätt men jag vet det borde vara bara lite för bra för att vara sant peppar peppar ta i trä.