fredag 11 september 2009

Princesse de la rue soit la bienvenue dans mon coeur brise

Rufus Wainwright - Complaint de la butte.

Det verkligen värker i mig när jag tänker på en del saker.
Jag känner uppriktig sorg över att mitt liv inte känns som denna underbara låt.
Ett sprött piano. Ett vist ont-i-halsen munspel. En röst som sjunger om en flicka och om kärlek så vackert att jag bara spricker.

Jag vill cykla på kullerstensgator på en rödmålad damcykel från 40-talet.
Vill dansa bland fallande höstlöv iklädd en svart kappa med blanka knappar.
Vill ha glansiga mörka ögon och busig uppsyn som Amelie.
Vill pussa på pojkar med fräknar och smala handleder och lockiga hår och bleka kroppar.
Vill vara någon som man skriver vackra franska kärlekssånger om.
Vill alltid ha på mig vackra klänningar och skratta i månljuset och aldrig vara still.
Vill fika bort timmar, gå på second hand och titta på Amelie från Montmartre minst fem gånger i veckan.

Inga kommentarer: