ångrade mig igen. det här är nog det finaste.

de skulle inte ses på flera veckor. det var sommarlov och de skulle åt olika håll. precis innan det var dags för honom att gå så tog han den tjocka filtpennan som hon alltid använde för att skriva töntiga meddelanden på hans armar. skrev två ord på henne.
två ord, sex bokstäver, versaler. ETT LIV.



hon förstod ingenting. tittade på orden och tittade på honom. ägnade de sista fem minutrarna åt att tigga och be om en förklaring. han vägrade berättta. sa att du får veta när vi ses igen. nu har du något att fundera på. men när vi ses igen. då ska jag berätta.

men hon var så ivrig att få veta. och han var så ivrig att få berätta. så samma kväll fick hon ett sms som hon sedan läste så ofta att hon kunde det utantill.
ska berätta vad jag menade med ett liv vi två delar ett gemensamt liv du och jag lever i samma andetag mitt liv ska delas med dig föralltid därmed är våra liv ett jag älskar dig föralltid du är allt.