nej förresten. det här är det allra finaste ögonblicket någonsin.

att sova tillsammans var det bästa. att ligga så tätt tätt intill med varje centimeter hud pressad mot honom med hans smala armar runt henne hennes näsa i hans halsgrop hans ansikte i hennes hår.
visst sov man dåligt och visst var det klibbigt och varmt men att vakna och få sömniga kyssar och känna kärleken fylla varje vrå i det kolsvarta rummet. det gjorde det så värt så att det nästan var löjligt.
de evighetslånga mörka nätterna när han värmde hennes säng och hjärta. de var det bästa.

efter första natten tillsammans. första natten de somnade och vaknade i ett virrvarr av armar ben sängkläder kärlek kyssar. då såg han henne i ögonen och log så att tandställningen glimmade. sen vågade han inte se på henne mer för då sa han:
"märkte du att jag inte sov i natt?"
"nej" svarade hon och kände sig lite skamsen av nån anledning.
"jag sov typ två timmar. och det är för att när jag låg där med dig i mina armar så insåg jag att jag inte kommer bli lyckligare igen i hela mitt liv. jag tänkte inte slösa bort det på att sova."